Farmor var den sista av mina mor- och farföräldrar som var kvar. Hon dog förra våren. Jag skrev brev och vykort till henne ibland, hon svarade ibland. Vi pratade i telefon lite då och då och vi sågs någon gång om året. Nu i efterhand har jag förstått att hon var väldigt ensam sedan farfar dog 2005. Hon har skrivit i en dagbok hur ensam hon kände sig.
I somras arbetade jag inom hemtjänsten. Jag gick upp och ner i olika höghus och där satt de mest ensamma människor inkapslade i sina lägenheter. Vissa mindes inte när de var utanför dörren sist, andra gick ut varje dag. Några var med och spelade bingo som hemtjänsten ordnade nästan varje vecka. Men många var bara väldigt ensamma.
Därför säger jag: prata med en gamling! Ring din farmor eller morfar om de lever, eller ännu bättre hälsa på dem! Har man ingen av sina äldre släktingar kvar kan man kanske höra av sig till någon annan äldre man känner. Jag ska skicka ett vykort till en underbar kvinna i Hälsingland som är 86 år ungefär.
Lycka till!
Ja att höra de gamla berätta om tider förr är intressant o rätt viktigt... man får lite insikt om sina rötter faktiskt. Kanske tänker man inte på det direkt men "berättelserna" "kommer tillbaka" och växer med tiden... på nåt sätt.
SvaraRaderaJag hann prata rätt mycket med min mormor (o inte lika pratsamma morfar)som båda upplevde två världskrig... ja hela 1900- talet nästan! Fantastiska historier! Jag är tacksam för det.
Det där var verkligen ett bra tips! Det är alldeles för många människor som känner sig ensamma, så ska det inte behöva vara.
SvaraRadera