Igår såg jag filmen Muukalainen (Främlingen) med en vän som lånat den från biblioteket. Den var spännande, stundtals obehaglig och vacker, men mest var den märklig och svår att förstå. Först satt vi och väntade på att de skulle börja tala, sedan förstod man att pojken som på något sätt berättar filmen är stum. De andra i filmen (modern, fadern och främlingen) säger några ord men det är inte mycket.
Jag fick uppfattningen att filmen försökte berätta genom bilder och kanske symboler. Hade man läst filmvetenskap hade man kanske varit bättre förberedd att analysera och förstå den. Olyckskorpar, källare med hemligt innehåll, ask med lönnfack, tatuering på handen, grind som monteras upp för att sedan falla ner... Skulle vara intressant att ta del av någon annans analys av filmen, någon som kanske förstår sig på bildspråk och filmanalys bättre än jag. Både min vän och jag satt i alla fall med hoppet om att få en lösning och svar på alla våra frågor i slutet, något som inte hände.
Ändå tror jag att Regissörens ord på hemsidan kan säga något som gör att man bättre kan förstå regissörens och filmens intentioner:
"Jag ville göra en film som kommer så nära som möjligt huvudpersonens och berättarens erfarenhet. Filmen är gjord ur en ung pojkes synvinkel, hans sinnesintryck och upptäckter, hans sinnesstämningar och fantasi. På detta sätt blir filmens berättelse med "flit" levande, mångbottnad och glidande, den befaller, väjer, avslöjar, vandrar, upplyser och ljuger (...) Jag ville göra en film om barnets värld. Om en värld, där den omgivande verkligheten och pojkens fantasi är lika sanna. Om en värld, som hela tiden fortsätter vara oförklarlig, ofattbar och ny."
(fritt översatt av finlandssvensk kompis)
Se gärna denna film och berätta för mig om dina tankar efteråt!
