Åk och handla på lördagskvällen

Igår tog vi bussen till en stor mataffär för att handla. Klockan var tio i sju på kvällen när vi steg på bussen. Det visade sig att vi inte gjorde som "alla andra". Alla andra var nämligen på väg till någon slags fest för de var sminkade och luktade parfym. Snygga kläder. Många kvinnor hade nylonstrumpor. Och där satt jag i regnkläder och reflexväst. Hej!

Men att handla mat på lördagskvällen är faktiskt inte en så dum idé. Det är nämligen nästan tomt på folk på stormarknaden! Det var vi, några ensamma tanter, någon ensam gubbe, en pappa med två söner och sedan några tonåringar. Vad tonåringarna gjorde där var oklart. Jag tror de handlade som vi andra.

På bussen tillbaka vid niotiden var det inte lika många festsugna passagerare. Så jag kände mig inte längre så udda där jag satt i reflexväst och med en ny dörrmatta i högsta hugg!

Avocadosoppa

Matångest verkar vara ganska vanligt idag. Och med idag menar jag både idag och nuförtiden. Idag, just idag, har jag hört om två personer som tycker det är jobbigt med mat.

Den ena har skrivit om det på sin blogg, den andra har valt att göra en detox på fem dagar bestående av juicer, te och buljong. Detta för att sluta äta så mycket socker och bröd. Jag skulle aldrig palla en detox över huvud taget. Nunca. Jamás.

Jag tror att det är bättre att ersätta socker och bröd med typ salt och något annat än bröd (potatis?) än att inte äta fast mat alls i flera dagar. Juice är ju också sött och kanske inte minskar sötsuget? Jag tror det är bättre med frukt i så fall som även innehåller fibrer...

Det här är mitt mattips för dagen, jag tror jag ska äta detta till middag tillsammans med en macka eller två:

AVOCADOSOPPA
Börja med salsan: 2 mogna tomater, lite lök, lite chili, koriander!!!, saften av en halv lime/citron. Hacka och blanda.

Gör sedan soppan av: 2 stora mogna avocados, 1 röd chili (jag brukar ta lite sambal oelek), 1 vitlöksklyfta, 5-8 dl buljong (beroende på hur tjock du vill ha den), saften av 1 lime/citron, salt och svartpeppar. Mixa allt detta.

Buljongen ska vara lite avsvalnad så man kan börja med att blanda den... (vatten+buljongtärning alltså).

Detta recept är lite modifierat av mig men annars hämtat ur boken 500 soppor av Susannah Blake.

Feria - fest i byn!

Nu är det fest i byn! Feria! Det betyder att ett mobilt tivoli packar upp i en park som annars står tämligen öde och att alla byns ungdomar har ett helt Liseberg att tillgå under några dagar. Inte bara ungdomar förresten, alla som vill är välkomna. Entrén på själva området är gratis men karusellåk kostar ca tre euro. Det finns även casetas (partytält - modell lyxigare) för de som betalat för sig i förväg och är medlem i en förening som sätter upp en caseta.

Om det näst bästa var att ät mat på Ferian så var det allra bästa att åka Flumeride, om än i en mer begränsad version än på Liseberg. Jag åkte tillsammans med två kompisar (7 och 10 år gamla) och jag kan erkänna att det var jag som var mest rädd!

Det sämsta med Ferian var att se karusellen med de levande shetlandsponnyerna.

Här är en caseta som Rocioföreningen hade byggt. Det såg så mysigt ut, tycker jag.

Här i Almonte klär man sig tydligen inte i flamencokläder när det är feria, som man gör i Sevilla. Jag kände mig för en gångs skull lika fin som spanjorskorna, trots avsaknad av smink och klackar!

Packa upp snabbt och effektivt!

Jag hatar att packa upp. Packa inför en resa är helt okej men att packa upp är bara så sjukt tråkigt. Jag hade en ryggsäck att packa upp från min resa till underbara Marsliden. Den har stått på golvet nu sedan 1 juni, alltså i ca två veckor, nästan tre. Jag har packat upp hälften, "det nödvändiga".

Men nu kom jag på en sån bra idé som jag måste skriva upp här för att minnas själv och kanske för att inspirera andra packaupphatare.

Häll ut innehållet på sängen! Då måste du ta reda på det åtminstone innan du ska gå och lägga dig. Och det visade sig inte ens vara så farligt i mitt fall. Typ ett par kängor, en mössa, fingervantar lite underkläder och en bok. Nu är det undanröjt och lagt där det ska vara! Och det känns faktiskt skönt.

Nu är det dags att packa inför nästa resa och inför en flytt inom Umeå... Det löser sig!

Gul smoothie

Ingredienser:

fryst mango i tärningar

pressad apelsin

pressad citron

en banan

vatten

Ta den mängd du känner för av de olika ingredienserna och mixa!

Spring lite grann!

Jag är en av dem som aldrig sprang 1 km på högstadiet. Inte på

mellanstadiet heller. Inte en endaste gång. Vi brukade springa iväg från startplatsen/läraren och sedan gå (för vi orkade inte springa längre) och sedan gena genom radhusområdet och sedan gå en bit för att springa den sista sträckan där läraren återigen kunde se oss.

Jag ger upp om jag ska tävla mot någon annan. Jag har lärt mig av mina erfarenheter: "Du tävlar bara mot dig själv," sa läraren. Men samtidigt. Samtidigt skulle vi springa 60 m två och två för att få upp någon slags tävlingsinstinkt och springa snabbare antar jag. Ja, då gick det hela också snabbare för läraren som bara hade 13 lopp att ta tid på istället för 26. Smart. Men jag gav upp. Jag gav upp direkt när den andra eleven sprang om i hög hastighet. Jag sprang såklart klart de 60 metrarna men jag gav inte allt och tyckte inte det alls var kul, på något sätt. Man såg ju på klasslistan sedan hur snabbt de andra hade sprungit. 8 sekunder minns jag var väldigt snabbt. Jag sprang nog mer på 13-14? Minns inte riktigt. Men det var långsamt i jämförelse med de andra. Den här erfarenheter kan nog tala för många erfarenheter jag haft i skolidrotten som elev. Därför går jag inte in på andra exempel nu.

En motionsform som jag gillar är promenader. Det är bra för man pratar/tänker bra, man ser omgivningarna ordentligt och man kan gå i den takt som passar en. Vi har lite olika rundor här i Umeå som vi brukar gå. Antingen ner till älven eller vid Nydalasjön. Den vid älven tog idag 45 minuter. Vi gick i rätt bra takt tror jag men när vi sedan gick upp för en backe på Sofiehem så fick jag för mig att vi skulle springa sista biten. Så då gjorde vi det. Sedan var jag andfådd! Men så fortsatte vi att gå och jag sa: Vi springer mellan den här skylten och den där, och så gjorde vi det. Ingen tävling. Bara springa, andas och (för min Media Naranja/Partner in Crime) prata, hela tiden. Vi sprang totalt fem intervaller och de var på ca 100 meter vardera. Två av dessa  var i uppförsbacke. Det kändes skönt efteråt, och härligt att man kan fixa det (med glädje). Trots att man aldrig springer, och trots att man var långsammast i skolan.