Gul smoothie

Ingredienser:

fryst mango i tärningar

pressad apelsin

pressad citron

en banan

vatten

Ta den mängd du känner för av de olika ingredienserna och mixa!

Spring lite grann!

Jag är en av dem som aldrig sprang 1 km på högstadiet. Inte på

mellanstadiet heller. Inte en endaste gång. Vi brukade springa iväg från startplatsen/läraren och sedan gå (för vi orkade inte springa längre) och sedan gena genom radhusområdet och sedan gå en bit för att springa den sista sträckan där läraren återigen kunde se oss.

Jag ger upp om jag ska tävla mot någon annan. Jag har lärt mig av mina erfarenheter: "Du tävlar bara mot dig själv," sa läraren. Men samtidigt. Samtidigt skulle vi springa 60 m två och två för att få upp någon slags tävlingsinstinkt och springa snabbare antar jag. Ja, då gick det hela också snabbare för läraren som bara hade 13 lopp att ta tid på istället för 26. Smart. Men jag gav upp. Jag gav upp direkt när den andra eleven sprang om i hög hastighet. Jag sprang såklart klart de 60 metrarna men jag gav inte allt och tyckte inte det alls var kul, på något sätt. Man såg ju på klasslistan sedan hur snabbt de andra hade sprungit. 8 sekunder minns jag var väldigt snabbt. Jag sprang nog mer på 13-14? Minns inte riktigt. Men det var långsamt i jämförelse med de andra. Den här erfarenheter kan nog tala för många erfarenheter jag haft i skolidrotten som elev. Därför går jag inte in på andra exempel nu.

En motionsform som jag gillar är promenader. Det är bra för man pratar/tänker bra, man ser omgivningarna ordentligt och man kan gå i den takt som passar en. Vi har lite olika rundor här i Umeå som vi brukar gå. Antingen ner till älven eller vid Nydalasjön. Den vid älven tog idag 45 minuter. Vi gick i rätt bra takt tror jag men när vi sedan gick upp för en backe på Sofiehem så fick jag för mig att vi skulle springa sista biten. Så då gjorde vi det. Sedan var jag andfådd! Men så fortsatte vi att gå och jag sa: Vi springer mellan den här skylten och den där, och så gjorde vi det. Ingen tävling. Bara springa, andas och (för min Media Naranja/Partner in Crime) prata, hela tiden. Vi sprang totalt fem intervaller och de var på ca 100 meter vardera. Två av dessa  var i uppförsbacke. Det kändes skönt efteråt, och härligt att man kan fixa det (med glädje). Trots att man aldrig springer, och trots att man var långsammast i skolan.