Säg ifrån!

Nu har jag sagt ifrån två gånger inom loppet av ett dygn. Första gången var igår i en affär där jag och min kompis köpte varsin fleecetröja. Priset som var angivet vid hyllan var 7.90€ styck men när vi kom till kassan skulle vi betala 9.95€ styck. Jag frågade om inte priset var 7.90€ och efter en liten stunds efterforskning medgav kassatjejen att jag hade rätt och vi unvek på så vis att betala 4€ extra!

Idag var dock min tillsägelse av en lite allvarligare karaktär. Jag var och simmade i Almontes allmänna simhall, väldigt fin och ren och varmt i vattnet, underbart! Jag hade bestämt mig för att simma 600 meter och när jag vilade mig lite inför min sista längd såg jag hur en simskollärare tvingade några 7-åriga barn att dyka. Jag vet inte om man kan säga att han tvingade alla men hans pedagogik gick ut på att ta barnen, ett och ett och sätta dom i "dykställning" böjda knän, böjt huvud och resta armar. Sedan, istället för att låta barnen dyka själva, puttade han ner dem i vattnet.

En pojke grät och skrek och ville inte men han puttade ändå i honom två gånger. Med stöd av vad jag lärde mig i skolan om badvett gick jag upp ur vattnet och sa till honom (läraren alltså). Jag frågade honom vad han höll på med och frågade om han inte såg att pojken grät och inte ville. Han svarade mig att han såg att pojken grät men att han var läraren (och då hade någon slags rätt att putta i barn i vattnet). Han frågade också om jag var barnets mamma.

Jag är inte mamma till något barn men jag tycker att det är allas gemensamma ansvar att se till att barn inte far illa. Jag vill inte att denna pojke ska få obehagliga känslor inför vatten. Jag vet hur det är att ha svårt för att simma och tycka det är skitjobbigt att gå till simskolan. Jag vill att han ska tycka det är lika skönt och trevligt som jag tycker att bada i det varma vattnet i den nya fina simhallen. 

Jag gick ner i vattnet igen och simmade iväg, sedan gick jag upp och duschade och bytte om, arg.

Att säga ifrån är bra, om man har anledning. Det tar dock ganska mycket energi och kan vara lite oehagligt så man ska inte göra det bara för att. Jag tycker att den ovannämnda simskolläraren är ett svin, eller i alla fall väldigt opedagogisk. Små barn kan inte säga ifrån själva, de kan gråta och skrika men inte göra så mycket mer. Jag sa till, jag gjorde vad jag kunde. Hade jag inte gjort det hade jag varit lika mycket svin som simskolläraren, eller vad tycker ni? Ibland är det bra att låta ens impulser styra.