Var solidarisk!

Idag tänkte jag belysa vikten av att visa solidaritet genom att handla solidariskt. Man kan vara solidarisk med vilken grupp man vill egentligen som man anser är utsatt eller är i behov av solidaritet. Världens sweetartare, arbetare, kvinnor eller barn är exempel på sådana jag känner solidaritet med. I söndags omsatte jag detta i handling och det var egentligen efteråt jag tänkte ut att det var viktigt att visa solidaritet på riktigt, genom aktivt handlande. 

Jag satt på bussen mot stan. Bakom mig satt en kvinna och en man. De kände inte varandra och satt på varsin sida gången på varsitt "fyrasäte". Mannen frågade på engelska kvinnan var hon kom ifrån och hon svarade motvilligt. Han frågade också om hennes namn som hon sa fastän det verkade som om hon inte ville. För att bli av med hans frågor sa hon att hon var trött och han undrade varför. Hade hon jobbat? Hon ville inte svara. Han frågade vad hon jobbade med och hon svarade inte. Det var uppenbart att hon inte ville prata med honom! Men han gav sig inte, han ville bli hennes vän eller vad det nu var han ville. Jag tyckte att han inte respekterade henne alls. Jag satte mig in i hur jag skulle känt det om jag var hon. Så jag gick helt enkelt bak och satte mig på samma fyrasäte som henne snett mittemot. Jag gav även mannen en arg blick. Hon tittade på mig efter ett tag och båda skrattade till lite. När jag gick av gav hon mig ett till leende, som tack. Det hela kändes svinbra! 

Lite senare var det en annan man som började skälla på en tio årig flicka som antagligen var hans dotter. Vi stod vid ett övergångsställe och väntade på att det skulle bli grönt, vilket tog ganska länge. Hon hade vunnit stjärnvinst på Liseberg, några kilo kexchoklad. Han tyckte inte att hon stod stilla nog utan viftade med den stora kartongen och störde mig (som han benämnde som "killen bakom dig" och eftersom kön är viktigt i vårt samhälle blev jag lite sur eftersom jag är (eller ser på mig själv som) tjej). Han skällde och skällde och det var egentligen detta som gjorde mig upprörd. En kvinna, som antagligen var flickans mamma höll henne i hennes blonda fina hår så hon inte skulle gå över. Även detta verkade mig lite brutalt, men man kanske gör så med barn? När jag tröttnat på mannens skällande petade jag flickan lite på armen och frågade om hon hade vunnit stjärnvinsten. Hon sa ja. Jag log, hon log. Sedan sa jag med ett leende: "Grattis! Nu kan du äta kexchoklad tills du kräks!" Fast efteråt kom jag på att jag borde sagt "Nu kan du äta kexchoklad hela sommaren." Men men, allt kan inte bli helt rätt jämt. Trots min lilla felsägning tror jag att hon ändå blev glad över att någon sa något positivt till henne. Jag ville att hon skulle vara glad och inte känna sig illa till mods för att nån dum gubbe var på dåligt humör och lät det gå ut över henne.

Ser du någon utsatt? Hjälp dem på det bästa sätt du kan komma på!